De sociala medierna vill jag påstå är journalistiken för vår generation. Allt fler börjar använda sig av de moderna medierna och de växer stadigt. Det finns alltifrån bloggar, Facebook, Twitter och så vidare. Idag vill man ha information snabbt och det skall vara lättvindigt att komma åt den.
Däremot har ”gammelmedia” börjat använda sig mycket av den moderna kommunikationen. De flesta papperstidningarna använder sig av Internet, så som Aftonbladet. Där kan du som läsare hitta det mesta som står i tidningen. Och kan du inte se allt så kan du bli medlem på deras sida för att ta del av den informationen. Jag vet även att NWT Twittrade ut sina nyheter när de hade strömavbrott.
Bloggar som har blivit väldigt populär de senaste åren har också blivit en stor påvekran på medborgare. Isabella Lövengrip även kallad Blondinbella är en av Sveriges störta bloggare och hon verkar ha en stor påverkan på vad som köps ute i affärerna. Ett exempel är rosa bandet. Då de lanserade ett armband. Blondinbella visade upp detta band i bloggen och när de här banden kom ut var de slutsålda på bara någon timme. Det visar vilken makt de sociala medierna har. Vill även påpeka igen att det handlar inte bara om Blondinbella som har stor makt utan det finns många andra storbloggare. Pressfriheten har ju som sagt ökat en hel del sen de sociala medierna blir allt större. Det finns direkt ingen som kan kontrollera förrän efteråt om vad som sagt och skrivit i exempelvis bloggar och i Twitter. På Facebook kan du starta en grupp om vad som helst och det kan ta dagar innan den tas bort om den inte anser sig lämplig. Jag tror att gammelmedia kommer att finnas kvar en lång tid framöver. Det är ändå något speciellt med att ha en tidning framför sig. Däremot tror jag att den yngre generationen som är uppväxt med de sociala medierna blir att mer ointresserade av de gamla medierna.
All media tycker jag handlar i stor del av som det står i boken The elements of journalism att det finns oskrivna regler för den gedigne journalisten. Det är vikigt att man i första hand ser till medborgarens intresse, eftersom det dem journalistiken är till för, står det. Men jag tycker ändå att man kan vända på det. Det är ändå journalisten som skapar det offentliga rummet. Det de skriver om skapar oftast intresse för läsarna. Det som intresserar oss vill vi läsa om. Det nämns även i boken att reportern och hans chef inte alltid anser vad som är viktigt och vad som inte är vikigt i en nyhet. Men så är det kanske med det mesta. Däremot tycker jag det är väldigt bra och starkt att kämpa för sin artikel för att få den publicerad.
Jag kan även tycka att det ibland blir för mycket av det goda. Istället för att journalisterna satsat på ett nytt ämne så fortsätter de i veckovis att skriva om samma ex svininfluensan (dock har jag inte sett något om det på någon vecka i tidningen) eftersom det säljer och media vet att det säljer eftersom folk var rädda för det.
Idag är det även så att vi som lever nu blir allt mer skeptiska till det vi hör och läser. Vi vill inte förlita oss allt för mycket till det som skrivs eftersom det finns allt för många källor med olik fakta.
Jag måste bara påpeka att det är vikigt med media. Jag skulle inte klara mig utan media. Det är nyttigt att vi kan läsa om vad som händer ute i samhället och vad som händer i världen.
Nu skall jag läsa Aftonbladet i pappersform innan jag somnar.
onsdag 6 januari 2010
måndag 7 december 2009
Blogginlägg D: Skall vi ägna oss åt kampanjjournalistik?
För er som inte vet vad kampanjjournalistik är så betyder det att man inte objektiv redovisar fakta utan har syfte till att vinkla presentationen. Man vill åstadkomma exempelvis sensation, skandal och så vidare.
Vad jag tycker om kampanjjournalistik är ganska positiv i de flesta fall. Jag tycker det är bra att det finns eftersom media sätter press på exempelvis makthavare runt om i världen. Jag tycker även att det är bra att det förekommer kampanjjournalistik eftersom tidningar kan hjälpa omvärlden att fatta tycke, val och se till att befolkningen tar beslut i olika frågor. Det behöver som sagt inte alls handla om ett sådant fall som Annika Östberg. Det som är mindre bra är att det är mycket orättvisa, allt kan inte komma till tals i media vissa fall är mer intressanta än andra. Men orättvisor finns det i allt. Jag vill även påpeka att även om inte ”ditt” fall kommer till tals i media kanske det finns något liknande om ”din” situation som kan på något sätt hjälpa ”dig”.
Angående Annika Östberg som är en människa som det verkligen har blivit kampanjjournalistik om. Jag tror säkert som många andra att media har haft en väldigt stor påverkan i hennes fall. Jag ställer mig frågan om det är rätt att någon som är skyldig till ett brott och fått straff att släppas fri från fängelse? Jag vill även påpeka om det verkligen är nyttigt för en människa som har suttit i fängelse i 28 år att komma ut i samhället som hon inte känner till. Hon kommer få mycket att lära sig och ja tror det blir mycket mental påfrestning. Men såklart som man säger ”alla är värda en andra chans”.
Det har inte bara varit ”positiva” medier för henne utan en tidning som jag vet har varit kritisk till situationen om hon skall släppas fri är Aftonbladet. Jag tycker det är bra att det kommer upp två sidor även om den ena sidan kanske är starkare än den andra men jag tycker det är vikigt att både för och nackdelar kommer till tals. Jag tror att det blivit en sådan stor kampanj om henne eftersom hon har suttit i fängelse i 28 år och det är mer än vad jag har funnits. Det är en lång tid. Under dessa 28 år måste hon ha haft många olika funderingar kring livet och fått sig olika tankeställare.
Ju mer jag tänker kring ämnet kampanjjournalistik så blir jag nog allt mer positiv till det. Men som sagt allt har sin för och nackdel. Men kan man hjälpa människor på detta sätt så, tja varför inte.
Vad jag tycker om kampanjjournalistik är ganska positiv i de flesta fall. Jag tycker det är bra att det finns eftersom media sätter press på exempelvis makthavare runt om i världen. Jag tycker även att det är bra att det förekommer kampanjjournalistik eftersom tidningar kan hjälpa omvärlden att fatta tycke, val och se till att befolkningen tar beslut i olika frågor. Det behöver som sagt inte alls handla om ett sådant fall som Annika Östberg. Det som är mindre bra är att det är mycket orättvisa, allt kan inte komma till tals i media vissa fall är mer intressanta än andra. Men orättvisor finns det i allt. Jag vill även påpeka att även om inte ”ditt” fall kommer till tals i media kanske det finns något liknande om ”din” situation som kan på något sätt hjälpa ”dig”.
Angående Annika Östberg som är en människa som det verkligen har blivit kampanjjournalistik om. Jag tror säkert som många andra att media har haft en väldigt stor påverkan i hennes fall. Jag ställer mig frågan om det är rätt att någon som är skyldig till ett brott och fått straff att släppas fri från fängelse? Jag vill även påpeka om det verkligen är nyttigt för en människa som har suttit i fängelse i 28 år att komma ut i samhället som hon inte känner till. Hon kommer få mycket att lära sig och ja tror det blir mycket mental påfrestning. Men såklart som man säger ”alla är värda en andra chans”.
Det har inte bara varit ”positiva” medier för henne utan en tidning som jag vet har varit kritisk till situationen om hon skall släppas fri är Aftonbladet. Jag tycker det är bra att det kommer upp två sidor även om den ena sidan kanske är starkare än den andra men jag tycker det är vikigt att både för och nackdelar kommer till tals. Jag tror att det blivit en sådan stor kampanj om henne eftersom hon har suttit i fängelse i 28 år och det är mer än vad jag har funnits. Det är en lång tid. Under dessa 28 år måste hon ha haft många olika funderingar kring livet och fått sig olika tankeställare.
Ju mer jag tänker kring ämnet kampanjjournalistik så blir jag nog allt mer positiv till det. Men som sagt allt har sin för och nackdel. Men kan man hjälpa människor på detta sätt så, tja varför inte.
torsdag 5 november 2009
Blogginlägg C När blir journalistik fiktion?
Förutom att jag har studerat till en projektledningstenta har jag även tillbringat min tid till att läsa boken ”Häxornas försvarare” som är skriven av Jan Guillou.
Boken börjar med att Gertrud Svensdotters blir nedskickad till sin släkt i Åsen i Österdalarna. Gertruds mamma hade dött i barnsäng och hennes pappa funderade på att gifta om sig med en piga som heter Märit Jonsdotter, vilket Gertrud inte tyckte så mycket om. Det var därför hon blev nedskickad till sin släkt.
Gertrud och en pojke med namnet Mats passade byns getter och de två blev ovänner vilket ledde till att det blev slagsmål. Gertrud vann såklart över pojken. Under dagen så ser de att två av getterna har kommit ifrån flocken och hamnat på en holme i älven som kallades för Lisleön. Det var Gertrud som fick gå ut i älven och hämta getterna eftersom Mats inte vågade. När hon ledde fåren över älven hade hon ett stadigt grepp om deras horn så hon inte skulle ramla.
Senare på dagen berättade Mats historien om getterna för sin pappa. Eftersom Mats förlorade slagsmålet mot Gertrud och så vågade han inte gå ut och hämta fåren berättade han historien som att händelsen var övernaturlig. Det var ju såklart därför Gertrud som kunde gå ut i älven och hämta dem och inte han själv. Fadern tog såklart sin sons parti och berättade något överdrivet historien för nämndemannen Olof Matsson, vilket i sin tur berättade historien. Ryktet spred sig och historien var nu att Gertrud kunde gå på vattnet och detta mirakel hade en ond förklaring eftersom Gertrud hade ropat till Djävulen om hjälp. Djävulen skulle ha smörjt in hennes ben och det var därför Gertrud kunde hjälpa getterna och inte Mats. Hon kunde ju gå på vattnet.
Ett år efter händelsen skett så angav Gertrud 19 personer, åtta av dem var vuxna för Blåkullafärd. Hon pekade ut en som sin lärare i satanistiska konster vilket blev hennes pappas tänkta fru Märit Jonasdotter. Det var nu dags för häxbål. Det här är bara början till en historia om satanism och blåkulla.
Boken är som sagt skriven av Jan Guillou. Hur skulle jag då beteckna den här boken? Det är ju som sagt ett historiskt reportage. Jan Guillou skriver om hur häxpaniken startades och hur den sedan spred sig i Sverige. Jag tycker att han verkar ha gjort ganska mycket efterforskning om just detta ämne och det ser man på hans källförteckning.
Han skriver även att ambitionen är att texten skall vara sann i journalistik mening och att det tydligt skall framgå vad som är fakta och vad som är resonemang.
Jag får lite bild av boken, och jag kan se framför mig är när Gertrud går över älven. Och när ryktet sprider sig från man till man. Jag tycker även att det är väldigt mycket resonemang från Jan Guillou. Vilket har både sina fördelar och nackdelar. Det blir inte så mycket objektiv journalistik på saken.
Angående New journalism så anser jag som många andra att det är ett intressant sätt att använda sig av i bokform. Det blir mer intressant. Hade inte den journalistiska litteraturen beskrivit en historia genom att använda sig av de ord som väcker känslor hos läsarna blir det svårt för journalisten att väcka uppmärksamhet hos läsarna.
Förutom att jag har studerat till en projektledningstenta har jag även tillbringat min tid till att läsa boken ”Häxornas försvarare” som är skriven av Jan Guillou.
Boken börjar med att Gertrud Svensdotters blir nedskickad till sin släkt i Åsen i Österdalarna. Gertruds mamma hade dött i barnsäng och hennes pappa funderade på att gifta om sig med en piga som heter Märit Jonsdotter, vilket Gertrud inte tyckte så mycket om. Det var därför hon blev nedskickad till sin släkt.
Gertrud och en pojke med namnet Mats passade byns getter och de två blev ovänner vilket ledde till att det blev slagsmål. Gertrud vann såklart över pojken. Under dagen så ser de att två av getterna har kommit ifrån flocken och hamnat på en holme i älven som kallades för Lisleön. Det var Gertrud som fick gå ut i älven och hämta getterna eftersom Mats inte vågade. När hon ledde fåren över älven hade hon ett stadigt grepp om deras horn så hon inte skulle ramla.
Senare på dagen berättade Mats historien om getterna för sin pappa. Eftersom Mats förlorade slagsmålet mot Gertrud och så vågade han inte gå ut och hämta fåren berättade han historien som att händelsen var övernaturlig. Det var ju såklart därför Gertrud som kunde gå ut i älven och hämta dem och inte han själv. Fadern tog såklart sin sons parti och berättade något överdrivet historien för nämndemannen Olof Matsson, vilket i sin tur berättade historien. Ryktet spred sig och historien var nu att Gertrud kunde gå på vattnet och detta mirakel hade en ond förklaring eftersom Gertrud hade ropat till Djävulen om hjälp. Djävulen skulle ha smörjt in hennes ben och det var därför Gertrud kunde hjälpa getterna och inte Mats. Hon kunde ju gå på vattnet.
Ett år efter händelsen skett så angav Gertrud 19 personer, åtta av dem var vuxna för Blåkullafärd. Hon pekade ut en som sin lärare i satanistiska konster vilket blev hennes pappas tänkta fru Märit Jonasdotter. Det var nu dags för häxbål. Det här är bara början till en historia om satanism och blåkulla.
Boken är som sagt skriven av Jan Guillou. Hur skulle jag då beteckna den här boken? Det är ju som sagt ett historiskt reportage. Jan Guillou skriver om hur häxpaniken startades och hur den sedan spred sig i Sverige. Jag tycker att han verkar ha gjort ganska mycket efterforskning om just detta ämne och det ser man på hans källförteckning.
Han skriver även att ambitionen är att texten skall vara sann i journalistik mening och att det tydligt skall framgå vad som är fakta och vad som är resonemang.
Jag får lite bild av boken, och jag kan se framför mig är när Gertrud går över älven. Och när ryktet sprider sig från man till man. Jag tycker även att det är väldigt mycket resonemang från Jan Guillou. Vilket har både sina fördelar och nackdelar. Det blir inte så mycket objektiv journalistik på saken.
Angående New journalism så anser jag som många andra att det är ett intressant sätt att använda sig av i bokform. Det blir mer intressant. Hade inte den journalistiska litteraturen beskrivit en historia genom att använda sig av de ord som väcker känslor hos läsarna blir det svårt för journalisten att väcka uppmärksamhet hos läsarna.
söndag 4 oktober 2009
blogguppgift B
Programmet handlade om en homosexuell man som blev mördad och två unga män blir misstänkta för mordet. De två unga männen var djupt religiösa och en av dem drev en blogg om islam och moral frågor. Polisen var osäker på motivet till mordet och inget pekar än så länge på att det handlar om hatbrott.
När polisen griper de två unga männen i 15 och 17 årsåldern berättar de att de befunnit sig i offrets lägenhet men att de inte hade mördat honom. Vad som senare kommer fram är att den 15 åringen erkänner att de använt kniv men att der var för självförsvar.
Den information som kommer ut om de två unga männen sprids snabbt bland invandrarkritiska bloggar och forum. Där sägs det bland annat att det var två islamistiska rosengårdselever som mördat en homosexuell man. Uppgifterna på de unga männen kommer ut och man kan få reda på vad de heter, vart de bor och deras personnummer. Det sprids även information om den 17 åriges blogg. Det sägs även att Daniel, namnet på den mördade dog på grund av att han var homosexuell vilket strider mot de unga männens trosuppfattning.
Det som jag blev skärrad över är att information sprids så snabbt i dagens samhälle. En hel värld kan få veta något på mindre än fem minuter. När det kommer ut information som denna dömer vi människor så fort. Det spekuleras sprids rykten och falska påståenden vilket är hemskt.
Om det var jag som var ansvarig utgivare hade jag varit väldigt försiktig med att lämna ut uppgifter om personer. Se bara på Aftonbladet, de lämnade ut en hel del uppgifter om männen som var lätt att spåra. Däremot var Kvällsposten mer försiktig att lämna ut uppgifter. Istället för att skriva att 17 åringen hade en blogg om islam och moral frågor, berättade de att det fanns en blogg som handlade om externa åsikter och moral frågor. De ville som sagt inte att läsarna skulle kunna identifiera den unga mannen. Men just varför jag skulle tänka en gång till innan jag lämnar ut uppgifter om någon, handlar om att man måste ta hänsyn det kan vara fler än en person som tar skada.
Det här ämnet skulle jag kunna diskutera hur länge som helst. Eftersom vi har yttrandefrihet och pressfrihet kan ingen säga vad som är rätt och fel. Däremot finns det flera regler som just handlar om hur man skall behandla den personliga integriteten. Exempelvis skall man överväga noga innan publicitet eftersom det kan kränka privatlivet. Man skall även innan publicitet tänka på den misstänkte anhöriges eftersom de kan ta stor skada. Man skall inte framhäva personens etniska ursprung, kön, nationalitet, religiösa åsikter och så vidare. Och det tycker jag säger sig själv. Tänk om det var du själv som blev utsatt för något sådant? Hur hade du då känns?
Det Aftonbladet lägger ut märker man mycket väl vad som är fel, de ger all information om de misstänkte och offret vilket inte alls visar någon respekt mot dem eller deras anhörige. Det är för mycket personlig information. Vilket kan ses som kränkade i mångas ögon.
Det är många svårigheter som medierna ställs inför. Skall man ge ut identifierande uppgifter som kan leda till att läsarna kan identifiera personen? Vad är för mycket uppgifter och vad klassas som för lite uppgifter publicering av en misstänkt person?
Jag tycker att som läsare skall de inte kunna läsa sig till vem den misstänkte är, det är fel. Ingen skall bli dömd i förväg det är inte allmänhetens jobb att döma.
När polisen griper de två unga männen i 15 och 17 årsåldern berättar de att de befunnit sig i offrets lägenhet men att de inte hade mördat honom. Vad som senare kommer fram är att den 15 åringen erkänner att de använt kniv men att der var för självförsvar.
Den information som kommer ut om de två unga männen sprids snabbt bland invandrarkritiska bloggar och forum. Där sägs det bland annat att det var två islamistiska rosengårdselever som mördat en homosexuell man. Uppgifterna på de unga männen kommer ut och man kan få reda på vad de heter, vart de bor och deras personnummer. Det sprids även information om den 17 åriges blogg. Det sägs även att Daniel, namnet på den mördade dog på grund av att han var homosexuell vilket strider mot de unga männens trosuppfattning.
Det som jag blev skärrad över är att information sprids så snabbt i dagens samhälle. En hel värld kan få veta något på mindre än fem minuter. När det kommer ut information som denna dömer vi människor så fort. Det spekuleras sprids rykten och falska påståenden vilket är hemskt.
Om det var jag som var ansvarig utgivare hade jag varit väldigt försiktig med att lämna ut uppgifter om personer. Se bara på Aftonbladet, de lämnade ut en hel del uppgifter om männen som var lätt att spåra. Däremot var Kvällsposten mer försiktig att lämna ut uppgifter. Istället för att skriva att 17 åringen hade en blogg om islam och moral frågor, berättade de att det fanns en blogg som handlade om externa åsikter och moral frågor. De ville som sagt inte att läsarna skulle kunna identifiera den unga mannen. Men just varför jag skulle tänka en gång till innan jag lämnar ut uppgifter om någon, handlar om att man måste ta hänsyn det kan vara fler än en person som tar skada.
Det här ämnet skulle jag kunna diskutera hur länge som helst. Eftersom vi har yttrandefrihet och pressfrihet kan ingen säga vad som är rätt och fel. Däremot finns det flera regler som just handlar om hur man skall behandla den personliga integriteten. Exempelvis skall man överväga noga innan publicitet eftersom det kan kränka privatlivet. Man skall även innan publicitet tänka på den misstänkte anhöriges eftersom de kan ta stor skada. Man skall inte framhäva personens etniska ursprung, kön, nationalitet, religiösa åsikter och så vidare. Och det tycker jag säger sig själv. Tänk om det var du själv som blev utsatt för något sådant? Hur hade du då känns?
Det Aftonbladet lägger ut märker man mycket väl vad som är fel, de ger all information om de misstänkte och offret vilket inte alls visar någon respekt mot dem eller deras anhörige. Det är för mycket personlig information. Vilket kan ses som kränkade i mångas ögon.
Det är många svårigheter som medierna ställs inför. Skall man ge ut identifierande uppgifter som kan leda till att läsarna kan identifiera personen? Vad är för mycket uppgifter och vad klassas som för lite uppgifter publicering av en misstänkt person?
Jag tycker att som läsare skall de inte kunna läsa sig till vem den misstänkte är, det är fel. Ingen skall bli dömd i förväg det är inte allmänhetens jobb att döma.
fredag 18 september 2009
blogginlägg 1
På NWT:s hemsida kunde man den 18 september läsa en nyhet som handlade om en smuggelmisstänkt man ”http://www.nwt.se/karlstad/article586572.ece”. När jag såg den här rubriken väckte det mitt intresse och jag började såklart läsa. Artikeln berättar att den 13 juli 2006 stoppade tullen i Helsingborg en man i 25 års ålder från Karlstadstrakten. Den misstänkte färdades i en bil med nästan 1600 liter öl. Detta ledde till att tullen fick misstankar om smugglingsbrott och de beslagtog ölen. Två år efter tullens ingripande hamnade mannens ärende hos åklagare. Misstankar lades ned och det blev inget brott. Ölen som den 25 åriga mannen hade med sig över gränsen började istället ses som skatteskyldighet. Slutligen får mannen betala punktskatt på 12 000 kronor. Han betalade skatten men det fanns ett problem kvar, ingen får föra in så mycket alkohol i Sverige. Mannen fick hämta ut sin öl efter två och ett halvt år för att sedan föra burkarna tillbaka där de kom ifrån. Dock hade slutdatumet passerat på ölen och 25 åringen kräver då ersättning. Tullverket kommer att ersätta ölen och mannen kommer att få cirka 10 000 kronor.
Jag tycker den här artikeln är en intressant nyhet och som Bengt Johansson skriver i sin studie, att medierna måste ha föreställningar om vad publiken vill ha, dvs. nyheter som man tror att läsarna är intresserade av att ta del av och vad de efterfrågar.Den här nyhetsartikeln har många intressanta saker som skrivs. Läsarna vill läsa om sådant som ligger nära dem, de vill ha lite skandaler exempelvis att det tog två och ett halvt år för mannen att få ett beslut om sitt straff. Det kan leda till att läsarna blir uppröra över det svenska systemet. Jag tror att det är väldigt vanligt att människor vill irritera sig över systemet i Sverige eftersom det ligger nära dem. De identifierar sig och blir påverkade av ämnet i artikeln.Det visar sig även i artikeln att mannen som skulle få 10 000 kronor i ersättning av Tullverket dock får han stå för resan och hyrbil tillbaka till landet där han köpte ölen. Vilket betyder att han inte tjänar på detta utan det kostar honom mer än vad han hade beräknat med från början. Artikeln blir mer tilltalande för läsaren genom att de har användt sig av olika media tekniker. Exempel på det är rubriken ”Smuggelmisstänkt får ersättning av Tullverket” De dramatiserar det hela lite.
Min andra nyhetsartikel hittade jag på DN, http://www.dn.se/ekonomi/stopp-for-energidrycker-1.953163. Nyhetsartikeln handlar om att Pressbyrån och 7-eleven sätter stopp för säljandet av energidrycker till barn under 15 år. Det är många skolor och föräldrar som är upprörda över att energidryckerna är så populära hos många ungdomar och att de överkonsumerar den. Artikeln beskriver även att skolor har rapporterat att barnen blir oroliga och rastlösa av energidrycken. Det här är inget de två kedjorna vill medverka till. Därför kommer det att bli obligatoriskt för ungdomar att visa legitimation när de ska köpa energidryck i en Pressbyrå och 7-eleven butik.
Artikeln väckte mitt intresse för att det är två stora kedjor som stoppar ett annat bolags försäljning av energidrycker till barn under 15 år. Varför det här är en nyhet är för att det är en artikel som berör många läsare. Det finns flera familjer och skolor som lider av problemet. Läsarna vill helt enkelt ta del av den här informationen. Jag tror även att det finns många läsare som är både för och emot beslutet hos Pressbyrån och 7-eleven. Det är många som tycker att det är en löjlig fråga och att det finns mycket annat som man kan skriva om.
Medan energidryckerna kan vara ett stort problem hos många familjer och föräldrarna är oroliga över att deras barn dricker mycket energidryck. Läsarna bli medvetna om att det är ett problem. Vi måste även se till som Bengt Johansson skriver i sin studie att det är något som människorna måste ta del av. Jag tycker att det är en ganska så stor nyhet att två kedjor tar det första steget till att göra något mot problemet.
Jag vill även ta upp en annan sak som står i artikeln, det står nämligen att barn är mindre än vad vuxna är och påverkas då mer av koffeinet i dryckerna. Det är inte bra att dricka drycken istället för att skippa skolmaten. Jag tycker det är vikigt att skolan ser till att alla barn äter skolmaten. Det ligger inte bara i barnens ansvar om vad de trycker i sig utan det är även de vuxnas problem. Har du ingen mat i magen då är det självklart att du blir rastlös när du dricker en energidryck.
Jag tycker den här artikeln är en intressant nyhet och som Bengt Johansson skriver i sin studie, att medierna måste ha föreställningar om vad publiken vill ha, dvs. nyheter som man tror att läsarna är intresserade av att ta del av och vad de efterfrågar.Den här nyhetsartikeln har många intressanta saker som skrivs. Läsarna vill läsa om sådant som ligger nära dem, de vill ha lite skandaler exempelvis att det tog två och ett halvt år för mannen att få ett beslut om sitt straff. Det kan leda till att läsarna blir uppröra över det svenska systemet. Jag tror att det är väldigt vanligt att människor vill irritera sig över systemet i Sverige eftersom det ligger nära dem. De identifierar sig och blir påverkade av ämnet i artikeln.Det visar sig även i artikeln att mannen som skulle få 10 000 kronor i ersättning av Tullverket dock får han stå för resan och hyrbil tillbaka till landet där han köpte ölen. Vilket betyder att han inte tjänar på detta utan det kostar honom mer än vad han hade beräknat med från början. Artikeln blir mer tilltalande för läsaren genom att de har användt sig av olika media tekniker. Exempel på det är rubriken ”Smuggelmisstänkt får ersättning av Tullverket” De dramatiserar det hela lite.
Min andra nyhetsartikel hittade jag på DN, http://www.dn.se/ekonomi/stopp-for-energidrycker-1.953163. Nyhetsartikeln handlar om att Pressbyrån och 7-eleven sätter stopp för säljandet av energidrycker till barn under 15 år. Det är många skolor och föräldrar som är upprörda över att energidryckerna är så populära hos många ungdomar och att de överkonsumerar den. Artikeln beskriver även att skolor har rapporterat att barnen blir oroliga och rastlösa av energidrycken. Det här är inget de två kedjorna vill medverka till. Därför kommer det att bli obligatoriskt för ungdomar att visa legitimation när de ska köpa energidryck i en Pressbyrå och 7-eleven butik.
Artikeln väckte mitt intresse för att det är två stora kedjor som stoppar ett annat bolags försäljning av energidrycker till barn under 15 år. Varför det här är en nyhet är för att det är en artikel som berör många läsare. Det finns flera familjer och skolor som lider av problemet. Läsarna vill helt enkelt ta del av den här informationen. Jag tror även att det finns många läsare som är både för och emot beslutet hos Pressbyrån och 7-eleven. Det är många som tycker att det är en löjlig fråga och att det finns mycket annat som man kan skriva om.
Medan energidryckerna kan vara ett stort problem hos många familjer och föräldrarna är oroliga över att deras barn dricker mycket energidryck. Läsarna bli medvetna om att det är ett problem. Vi måste även se till som Bengt Johansson skriver i sin studie att det är något som människorna måste ta del av. Jag tycker att det är en ganska så stor nyhet att två kedjor tar det första steget till att göra något mot problemet.
Jag vill även ta upp en annan sak som står i artikeln, det står nämligen att barn är mindre än vad vuxna är och påverkas då mer av koffeinet i dryckerna. Det är inte bra att dricka drycken istället för att skippa skolmaten. Jag tycker det är vikigt att skolan ser till att alla barn äter skolmaten. Det ligger inte bara i barnens ansvar om vad de trycker i sig utan det är även de vuxnas problem. Har du ingen mat i magen då är det självklart att du blir rastlös när du dricker en energidryck.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)